Ett program som havererar är irriterande. Ett program som visar ett felmeddelande är obehagligt. Ett program som tiger och ingenting hittar är farligt – därför att ingen märker att något är trasigt.
Vid en uppringaridentifiering ser det ut så här: telefonen ringer, panelen frågar CRM:et, CRM:et svarar med en tom lista, panelen visar «Okänd». Allt fungerar. Allt är grönt. Och ändå stämmer ingenting.
Tre vägar på vilka en anslutning blir tyst felaktig
För det första: sökt på fel ställe
Ett program för advokatbyråer erbjuder en sökning i kontakternas fulla text. I hjälpen står det att den är särskilt nyttig när en klient ringer och man bara har telefonnumret. I beskrivningen av gränssnittet står det däremot bara att söktermen «tillämpas på olika fält i kontakten».
Vilka det är står ingenstans. Vore telefonnummer inte bland dem skulle inget felmeddelande komma. Det skulle komma en tom lista – vid varje samtal, i veckor, utan att någon misstänkte sökningen.
Därför frågar vi där i stället för att prova. Ett försök skulle inte kunna skilja «sökt fel» från «inte närvarande».
För det andra: sökfältet förbisågs
Det obehagligaste fallet – och just det lät en säkring uppstå hos oss.
Ett skandinaviskt CRM tar emot sina sökningar genom ett allmänt anrop där namnet på sökfältet spelar en roll. Vore det namnet fel skulle två svar vara tänkbara: ett felmeddelande – eller ett enkelt förbigående av det okända fältet.
I det andra fallet skulle hela beståndet komma tillbaka, med status 200. Panelen skulle då ha visat den första bästa posten som den som ringer.
Sedan dess finns vakten: efter svaret prövas om träffens nummer verkligen stämmer med det sökta. Det som inte passar faller bort, och i loggen står det att det föll bort. Felet anmäler sig på så sätt självt, i stället för att i tysthet hälsa på fel person.
För det tredje: felet står i kroppen
Ett tyskt program för mäklare svarar på en felaktig inloggning med ett vanligt HTTP-fel. Ett fel vid behandlingen – till exempel en saknad rättighet till adressmodulen – anmäler det däremot i svarets kropp, med status 200.
Utan försiktighet skulle en saknad rättighet därför se exakt ut som «numret står inte där»: tom lista, ingen anmälan.
Portalen prövar nu den koden uttryckligen. Vid installationen är skillnaden mellan «ingen behörighet» och «ingenting hittat» halva felsökningen – och utan den faller misstanken på kundens CRM, där den inte hör hemma.
Varför vi hellre frågar än gissar
I varje förfrågan till ett programvaruhus står därför ett stycke som förklarar varför vi skriver i stället för att bara börja:
Det är inte misstro mot tillverkaren. Det är insikten att en anslutning som i tysthet ingenting hittar är värre än ingen anslutning – frånvaron känner åtminstone var och en.
Vad man märker det på i det egna företaget
Den som använder en uppringaridentifiering och anar att den känner igen för lite, prövar bäst i denna ordning:
- Går man igenom alla telefonfält eller bara det första?
- Jämförs det tecken för tecken eller på siffrorna?
- Kommer det vid en avsiktligt felaktig förfrågan ett fel eller en tom lista?
- Står det något i loggen när ingenting hittades – eller alls ingenting?
Den sista frågan är den viktigaste. Ett system som inte antecknar sitt eget misslyckande kan inte kontrolleras.
Vanliga frågor
Varför provar ni inte bara ett gränssnitt?
Därför att ett misslyckat försök här inte faller i ögonen som ett fel. En sökning som inte går igenom telefonnummer svarar inte med ett fel – den svarar med en tom lista. Det ser ut som «den som ringer står inte där».
Vad är en vakt?
En kontroll efter svaret: en träff visas först när dess nummer verkligen stämmer med det sökta. Går ett främmande system förbi vårt sökfält och lämnar ut hela beståndet, faller allt bort som inte passar – och i loggen står det att detta har hänt.
Betyder inte HTTP 200 att allt är i sin ordning?
Nej. Vissa gränssnitt svarar alltid med 200 och lägger resultatet i svarets kropp. En saknad rättighet ser då exakt ut som «ingenting hittat» – tills man uttryckligen ser i kroppen.
Vad betyder det för installationen?
Att skillnaden mellan «ingen behörighet» och «ingenting hittat» är halva felsökningen. Utan den skillnaden letar någon en halv dag – och misstanken faller på kundens CRM.